För en tid sedan skrev jag om ett uppdrag jag hade fått.
Det var ett stylings jobb för Sveriges natur och deras tidning, en artikel om Smartare smycken.
Jag fick uppdraget att "styla" inför fotograferingen, att ta fram produkter och hitta en bra atmosfär att vara i, samt att vara modell..
Det var ett super kul uppdrag och jag samarbetade med en jätte trevlig och bra fotograf Sören Anderssonhttp://www.2see.se/index.html
och resultatet blev kanon! Jag hamnade till och med på omslaget.
Här kommer artikeln som min kära faster skrivit.
Smartare smycken
Det finns roliga alternativ till miljöfarliga guldsmycken. Sveriges Natur botaniserar bland vintagesmycken och andra prydnader gjorda av kantstött porslin, silke, lera och ilandflutna flipflopsandaler.
Ur nr 2011-2
Att köpa smycken är ren lust. Till skillnad från kläder som man ibland måste ut och tvångshandla för att vardagen ska funka. Nej, nej, med smycken är det annorlunda. Smycken kommer till en. Plötsligt ser du något du vill ha. Eller ge bort.
Smycken kan verka som lyx men kan också vara ett enkelt sätt att variera sin garderob på ett miljösmart sätt. En klädbas som håller år från år kan få helt nya uttryck med accessoarer och några pricken-över-i-smycken.
Mycket av den hållbara designen handlar om att göra något nytt av material som redan finns. Det har företaget Oddbirds i Tranemo tagit fasta på. Nio kreativa människor som sysslat med blommor, styling och inredning bestämde sig för att korsbefrukta alla intressen och göra något ihop. Vad visste de ännu inte, men av vad hade de helt klart för sig. De skulle använda sådant andra kastat bort. Under en resa till Vietnam sprang Camilla Bredin på halsband av hårt tvinnat silke, tillverkade av spill från silkesindustrin. Det blev startskottet för den kreativa gruppen.
- Snart började vi fundera på hur vi kunde göra det på svenskt vis och eftersom vi bor i Sjuhäradsbygden, textil industrins hjärta, har vi ju ett guldläge, säger Anna Starrén.
Det senaste året har de dammsugit trakten på tygspill och restlager och de blommande tygsmyckena fylls med träkulor, även det spill från en träleverantör.
Florin är ett annat märke som ser resursen i det andra kastar. Lina Söderström och Olof Westergaard gör smycken av 50- och 60-talsporslin. De hittar kantstött och naggat på loppis och får sönderslaget porslin från kompisar.
Florin finns i Luleå och säljer över webben, men allra mest gillar de att åka på marknader där de träffar köparna, allt från småflickor till 80-åriga damer som väljer bland de klassiska mönstren Adam, Mon amie eller Berså.
- Ibland ser man hur de bläddrar bland smyckena och ler nostalgiskt. »Såna här koppar hade vi när jag var liten« eller »de här dukade mormor med till fint«, berättar Lina Söderström.
Nästa steg för Florin blir att tillverka smycken av kundens älsklingsporslin som gått i kras. Som smycke kan skärvorna leva vidare och till och med räcka till fler. De ska även göra smycken av klassiska bänkskivor, skrivmaskinstangenter och knappar. Idéer fattas inte, men marknaden kan vara tuff.
- Vi konkurrerar med klädaffärernas bijouterier som säljs för några tior. Men för många börjar det bli uppenbart att det inte finns några billiga smycken. Det är alltid någon som betalar priset, genom låg lön eller usel miljö, säger Lina och därför tror hon på de schysta smyckenas framtid.
Den som är i Borgholm på somrarna kan vara med om en miljöupplevelse i dubbel bemärkelse. Affären Smyckeskrinet ligger i en för stan typisk prunkande trädgård med stengångar och rosenrabatter. I gårdshuset dukas gamla smycken upp i den butik som Ylva Ek har drivit i 19 år. Intresset för vintagesmycken har ökat på ett sätt hon aldrig kunnat tro, främst för att de miljöintresserade ungdomarna hittat till hennes personliga butik.
- Allra populärast är stora 60- och 70-talssmycken, men även 50-tal går bra nu. Det som tidigare betraktats som tantigt, har nu blivit högsta mode, säger Ylva Ek.
Att schysta smycken inte bara handlar om miljö utan även om bra arbetsvillkor är grunden för flera smycketillverkare. Afroart, som startade redan 1967, handlar med traditionell design från länder där hantverk är den viktigaste inkomstkällan. Och vi svenskar får möjlighet att köpa smycken där tillverkaren fått rättvist betalt. Liknande upplägg har Frälsningsarméns Sally Ann.
Kazuri är också ett märke med en gedigen historia. 1975 startade Susan Wood, som vuxit upp i Kenya som missionärsbarn, en keramikverkstad i trädgården tillsammans med två kenyanska kvinnor. I dag har fabriken 380 anställda, många ensamstående mödrar som genom arbetet kan försörja sig och sin familj. De mycket uttrycksfulla smyckena görs i lokal lera och målas för hand, vilket gör att inget är det andra likt.
Miljöprojektet UniquEco Designs tar tillvara en lite udda naturresurs, nämligen tonvis med flipflopsandaler som flyter iland på Kenyas stränder. De blir halsband som går att köpa hos bland annat Just Africa.
Pysselvågen som drar över Sverige rör även smycken och det har bland annat Panduro tagit fasta på när de säljer beskrivningar och »gör-det-själv-smycken« i tovad ull. Andra hämtar inspiration från designern Nina Sagulin som stickar sina festsmycken. Eller prova det allra senaste. Ta med några halsband du tröttnat på till en kulbytardag. Klipp upp dem och häll upp pärlorna i skålar med alla andras bortbytarkulor. Sedan är det bara att släppa loss kreativiteten och skapa nytt tillsammans.
Cecilia Bertilsson
Publicerad: 2011-04-06
